Läste nått hemskt just nu, stackars familj. Liten ett åring som hade drunknat i en brunn, den lilla hade gått över brunnen som var täckt av ett tunt jordlager och trä locket hade multnat så det rasade när barnet var ute o traskade. fatta vad hemskt, usch det ryser i mig. Det är sådana saker som är så outförsägbart, som man aldrig kan tänka sig kommer hända, men ändå gör dom det. Själva tanken av att förlora sitt barn gör mig gråtfärdig. Tänk om något skulle hända min ögonsten, hur tar man sig igenom det egentligen?? Hur klarar man av den sorgen och saknaden?? På något sätt gör man väl det men..  Lider med denna familj o alla andra familjer som ska behöva gå igenom det. 

Läs hela artikeln här..