nu har jag godingen hemma.. skönt.. han är verkligen ljuset i mitt liv!!
prata med Carina på dagis häromdagen om allt möjligt.. Kom in på Felix o om hur allt har varit..Att jag alltid har så stor press på mig om att klara allt o uppfostra honom till en trygg o bra människa.. då sa hon till mig att det är inge jag behöver oroa mig för, jag ska forsätta så som jag gjort hittills för att det märks så väl på honom att han är en trygg person och trivs och att han vet vad han vill.. det var så skönt att höra det från en utomstående som träffar felix.. då kände jag att jag faktiskt kanske är en bra mamma ändå..
även om jag vet att jag inte är en dålig mamma så känns det som att jag alltid kan göra saker bättre..o man får alltid höra men gör så, gör inte så, gör det, så kan man juh inte göra, jag gör si o så bla bla bla.. det leder till att jag alltid pressar mig själv till att ändra på mig trots att det inte var något fel i det jag gjort.. o så är det med allt.. jag tar på mig alldeles för mycket ibland, o sätter för höga mål som jag kanske inte klarar.. måste verkligen börja tänka på det.. känner redan nu att jag är påväg åt fel håll o bränna ut mig.. jag ska fixa att plugga o få bra betyg, jag ska fixa att jobba samtidigt med två jobb för att tjäna extra pengar, jag ska fixa att sköta ett hem helt själv o ha det snyggt o prydligt, jag ska fixa att inte låta denna tid missunna felix tid med mig, jag ska fixa att komma in på universitetet, jag ska samtidigt kunna ha ett socialt liv oxå o inte tappa kontakten med folket runt omkring mig.. Jag ska göra allt o det är jag som sätter dom kraven på mig själv.. Jag ber nästan aldrig någon om hjälp för att jag känner mig bara ivägen o tycker att jag kan klara det på egenhand.. nej trött på detta nu, ¨får bli en ändring...

nepp återgå till busen brevid mig..

P&K