"Du är en äcklig hora. En äcklig äcklig hora, sa mamma och dunkade mitt huvud mot dörren."

Constance var van vid att bli misshandlad av sin egen mor, både psykist och fysiskt, och regelbundna slag och svält orsakade flickan ofantlig smärta. Men det var den känslomässiga tortyren - avsaknad av kärlek - som gjorde mest ont. Föreställ dig att din mamma kallar dig "en äcklig, ful bakterie". Föreställ dig att din mamma flyttar när du är tretton år gammal och lämnar dig ensam, utan värme, elektricitet och mat. Hade du överlevt? Canstance gjorde det. Hon trotsade alla odds, hon växte upp och kämpade sig till så mycket självkänsla att hon klarade att studera vid universitet och bli storbritanniens första svarta domare.


Detta är boken ja nu börjat läsa. Har redan fastnat i den o kan inte sluta. Så nu ska ja lägga mig i sängen o fortsätta läsa..

Godnatt

Puss o kram
♥