Oj..

Upptäckte nu att jag tydligen fått komentarer :) så jag svarar nu, bättre sent än aldrig till några :)

Helena: Tack för alla söta kommentarer, blir lika glad varje gång :)

Therese: Haha ja han gjorde min dag oxå den gången, barn är bara för härliga ibland. Man får sig ett och annat gott skratt :)

Nina: Vi prata ju nyss på facebook så behöver väl inte ta allt här då kanske ;)

Rebecca: Ja håller med, jag skulle kunna tänka mig att det blir en motsatt effekt. Pga att exempel några stöddiga tonåringar blir osams, den ena drar fram vapnet skadar den andra, hans kompis i sin tur skadar då denna osv osv. Eller att det är mycket svårare att komma på en sjuk person som tänkt skjuta hela skolan/klassen pga att alla får bära vapen, så det blir ju lättare för dom att genomföra detta istället och svårare för andra att misstänka att denna kommer utföra det. Han hinner och skjuta ett ex antal elever innan någon hinner reagera för att dra fram sitt vapen och då skjuta denna person i självförsvar som dom menar på.

Så nu har jag svarat iaf :)




Oj denna morgon, förmiddag sprang snabbt förbi.

Somnade inte förns klockan tre i natt och vaknade när Micke gick upp, mådde skit illa och försökte somna om men det gick inte, sen var det ingen idé längra eftersom Jenny som sagt skulle komma.
Hon ringde vid tio tiden och hade redan då gett upp kylan på stan :) Så då kom hon förbi här.
Söt som hon är hade hon med sig blommor till mig :) Värmer alltid lika mycket när man får det....
Barvagnen hade hon även lagt i annat smått och gott och det tackar vi oxå för. Sånt som alltid går åt.
Jag bjöd på fika efter att hon fått kollat runt lite, och där satt vi sedan i ca två timmar. Vi konstaterade iaf att det var över ett år sen vi sågs. Så ja det var mer än på tiden nu att vi gjorde det. Och vi hade mycket att ta igen. :) Så det måste vi absolut göra om mer, så kanske vi har fler samtalsämnen att prata om.. ;)
Det var iaf mycket mycket trevligt, och nu när vi satt här insåg jag vad mycket hon saknats i mitt liv, det kändes verkligen inte som om att det var så längesen. Visst har vi pratat i telefon under den tiden men det har ju heller inte hänt allt för ofta. Vi är ganska lika i mycket av våra tänkande, vi resonerar lika och det känns så naturligt att prata med henne om allt.
Nepp smäll på fingrarna och se till att ses mer tycker jag och återuppta kontakten mer..


Nu så ska jag gå ner och äta lite, kolla till pannan och sen blir det väl att åka o hämta mamma och köra hem henne.

Vad resten av dagen har att erbjuda vet jag inte riktigt ännu. Beror helt på hur trött jag är.

Puss och Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback